Stina Wollter Vikt |I skolans korridorer, under fikarasterna på jobbet och i kommentarsfälten på olika sociala medieplattformar. Vart du än går har människor förutfattade meningar om vilka typer av kroppar som är acceptabla att observera, vilka anses vara önskvärda och vilka som tros vara friska.
Fundera själv: Hur mycket tid spenderar du på att tänka på hur mycket du har gått upp eller gått ner i vikt? Hur mycket av livets sötma och glädje har du inte kunnat uppleva på grund av din vikt?
Stina Wollter, konstnär, och Erik Hemmingsson, forskare om fetma, är två personer som är trötta på hur samhället behandlar överviktiga människor och har fått nog. Tillsammans har de skrivit boken “Kriget mot kroppen”, som är ett trots mot den genomgripande praktiken av viktmobbning och en fredsförklaring för våra kroppar.
Stina blev en av Sveriges mest framstående kroppsaktivister efter att hon lagt ut en video där hon dansar i sina underkläder på Instagram. Redan nu, sju år senare, kommer nya meddelanden kontinuerligt in i hennes inkorg. Men i dagens samhälle anses det vara radikalt när en fet kropp syns och hörs, trots att hon anser att det är nonsens att den typ av aktivism hon sysslar med ens ska finnas.
Barn skulle mycket hellre svälta ihjäl än att gå med i raden av vuxna som hänvisar till sig själva som överviktiga. Folk är nyfikna på varför jag tar upp det här, varför jag gör mig synlig och varför jag ställer ut mig i bikini.
Stina Wollter Vikt
70 kg
Det beror på att jag brukade vara en känd person, och för närvarande är jag överviktig, vilket uppenbarligen gör folk rasande; ändå inser du att jag finns, eller hur? När du slutar kämpa mot din kropp frigör du kraften att utvecklas och bli en människa. Stina menar att barn inte ska vältra sig i självömkan och ångest genom att titta ner på sina kroppar.
Det är helt löjligt att vi just nu har att göra med en situation som kan liknas vid ett flerfrontskrig mot det enda kravet på existens. Vi borde kämpa mot normer, men istället är vi i krig med oss själva och våra kroppar. Vi relaterar till marknadskrafter som tjänar miljarder på vårt självhat, och de som är överviktiga tvingas leva i väntan på att bli granskade, bedömda och behandlade enligt uråldriga realiteter som inte längre är relevanta.
Stinas pappa kallade henne “Fet”, och hon har kämpat mot sin vikt under hela sitt liv och tappat den flera gånger. Hon har bestämt sig för att ge upp bantning från och med idag. Samtidigt som hon står i tacksamhetsskuld till de vise råd som finns i hennes författarkollega Erik Hemmingsons bok “Slutbantat”, kan hon också av personlig erfarenhet intyga den förödelse som kan bli följden av att kriga mot kroppen. Stinas syster Ylva gick bort till följd av komplikationerna av anorexi 1992, bara några dagar innan hon blev 30 år.
De människor som gick bort runt omkring mig har på olika sätt hjälpt mig att komma dit jag är idag och Ylva är en del av den grund jag står på i livet och min eld när jag brinner för den här frågan, säger Stina, som inte längre bara hyser sin egen historia och inte tusentals andras.
