Pernilla Andersson Föräldrar |Andersson, som tillbringade sina uppväxtår i Hassleholm och Kristianstad, är utbildad både från Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och Baletthögskolan i Göteborg. Han har en magisterexamen från den tidigare institutionen.
Andersson gjorde sig ett namn i musikbranschen genom att år 2000 bli den första kvinnliga producenten som arbetade för ett större bolag (EMI/Capitol) när hon var ansvarig för att producera albumet Nya Kickar åt Svante Thuresson. Skivan övervägdes för en Grammy Award-nominering. Dessutom var hon producent för duett-CD:n som Svante Thuresson och vänner släppte.
Sedan 1999 har hon gett ut totalt elva studioalbum. Hennes första album som spelades in på svenska släpptes 2008 och fick titeln Gor dig till hund. Låten Johnny Cash & Nina P blev en smäll på radion. Hon gav en del av intäkterna från försäljningen av hennes engelskspråkiga album Ashbury Apples, som nominerades till en Grammy och släpptes 2009, till organisationen “Ge fan I vr vatten”, som är dedikerad till att höja kvaliteten på Östersjöns naturliga miljö.
Andersson har varit medlem i banden Bryan Ferry, Katie Melua, Eagles och Joshua Radin under sin karriär. Dessutom har han uppträtt som frilansmusiker på turné med artister som Thomas Di Leva och komponerat musik till film. Jessica Andersson, Ann-Louise Hanson och Laila Adele är några av musikerna som sörjer förlusten av sin kollega och har lagt ut röda hjärtan och tröstmeddelanden på sociala medier.
Det var under vintern föregående år som Pernilla Andersson upptäckte sin far, som led av Alzheimers sjukdom och var mycket sjuk, vanvårdad i sitt hem. När hon valde ett par jeans till såg hon att även dessa hade blivit bajsade på. Både hans byxor och hans kropp var täckta av avföring.
“Om jag hade klarat mitt jobb som artist så fruktansvärt som du, hade jag inte kunnat turnera eller göra album längre”, skrev hon på Instagram då. “Om jag hade skött mitt jobb som artist lika dåligt som du hade jag inte kunnat producera skivor.”
Pernilla Andersson Föräldrar
Pernilla började spela piano redan som femåring och gick i sina musikaliskt lagda föräldrars fotspår. Hennes pappa var jazzpianist och hennes mamma sjöng schlager och jazz. En kort tid därefter skapade hon sina första originalmusikinspelningar.
Pernilla Andersson grundade stiftelsen Pernilla Andersson Dregen för bara några korta månader sedan med avsikten att öka medvetenheten om kognitiva hjärnsjukdomar.
På sin hemsida sa hon, “Ett stipendium bör erbjudas till individer som har gjort ett fantastiskt bidrag till humanismen, som har höjt en röst för dem som inte kan tala för sig själva.” Detta bör ges till de människor som har “skapat en röst för dem som inte kan tala för sig själva.”
Pernilla Andersson har varit i kontakt med Nojesbladet, och hon har avböjt att ge några ytterligare kommentarer om sin fars bortgång. Pernilla Andersson föddes på Södersjukhuset i Stockholm, där hon just nu delar sin tid mellan ett hus på en ö i Stockholms skärgård och en lägenhet i södra Stockholm.
Skne, närmare bestämt Hassleholm och Kristianstad, var dock de platser där hon utvecklade sin personlighet och hade sina uppväxtår. Redan där började en ibland osäker väg som slutade få en betydande inverkan på produktionen av hennes verk. Hon föddes i en musikalisk familj; hennes far var jazzpianist och hennes mamma var schlager och jazzsångerska.
Pernilla började spela piano när hon var fem år och gick i sina musikaliskt begåvade föräldrars fotspår. Efter bara några år skapade hon äntligen sina allra första låtar. Men även om den ständiga strömmen av jazzinfluenser i hög grad bidrog till bildningen av hennes musik, kan den också vara kvävande. Hon har gett följande beskrivning av hemmets musikaliska inflytande:
“Det fanns tillfällen i mitt liv då jag avskyr jazz med all min kraft. Eftersom det var så mycket diskussion om Miles Davis och Carmen McRae, kom jag på mig själv att prata om Burt Bacharach, Carpenters, Carola och ABBA av rent uppror. Och ljudet av rock. Till denna dag, när jag behöver koncentrera mig på något, till exempel en scenframträdande, brukar jag sätta på några Deep Purple, AC/DC eller Rolling Stones.
Inte det minsta påverkades Pernilla av hennes föräldrars skilsmässa när hon var i tonåren. Långt efter det skrev hon några av de mest kraftfulla låtarna hon någonsin skrivit genom att dra på de känslor hon kände under uppbrottet. Men samtidigt har hon konstaterat att uppbrottet motiverade henne starkt att sätta full fart med både sitt liv och sin musik. Detta är i enlighet med teorin att allt som är obehagligt också har något positivt över sig. Hon såg inget annat alternativ i hennes sinne. Det fanns ingen solid bas som man kunde lita på.
Övergången från barndomens miljöer började med akademiska strävanden. Först i Göteborg (där han sa, “balett, jag slutade efter ett halvår, det enda bra med det var att jag skrev mina första bra låtar under tiden, och sedan i Stockholm (där han sa: “Jag tröttnade på det efter två år, institutioner och jag är inte helt samordnade”), på Kungliga Musikhögskolans “Ackis”-program (där han sa: “Jag skrev mina första bra låtar under tiden”).
1999 var året då hon skrev på sitt första skivkontrakt, och innan dess hade hon varit över hela världen och besökt länder som Indien, Spanien och USA. Än i dag är en av hennes mest inflytelserika lärare och en nära vän Kjell Andersson, talangscouten på skivbolaget EMI som var ansvarig för hennes upptäckt.
Hon hade dock intrycket att skivbolaget som helhet inte förstod hennes val av inriktning för hennes debutalbum, med titeln “My Journey”, och hennes efterföljande album, med titeln “All Smiles”, som skulle kombinera traditionell singer-songwriter smide med jazz. Det gjorde att hon ganska snabbt började leta efter ett annat sammanhang.
