Moa Herngren Familj Moa Westlund Herngren är en välkänd svensk journalist, författare och manusförfattare. Hon föddes den 1 maj 1969 i Sverige. Hon är Felix och Mns Herngrens yngre syster. Hennes bröder heter Mns och Felix Herngren.
Moa Herngren har haft en rad olika redaktionella befattningar tidigare, bland annat som chefredaktör på tidningen Elle, frilansjournalist och tv-producent. Hon har bland annat varit med i publikationer som Mama, Family Living, Amelia och till och med Dagens Nyheter. 2005 gjorde hon sitt första framträdande som författare i samlingen Uppdrag: Familj och året därpå gav hon ut sin första roman med titeln Allt är bara bra, tack.
Moa Herngren är medskapare av dramaserien Bonusfamiljen (SVT), och hon har även skrivit manus till andra tv-program, bland annat Svartsjon (Viaplay), Finaste familjen (TV4) och Sjolyckan. Bonusfamiljen sänds i SVT (TV4).
Hon arbetade som sommarvärd i P1 redan 2017, under den tiden diskuterade hon en mängd olika ämnen, inklusive sin egen bonusfamilj.
I skrivsalen på Skeppsholmen i Stockholm är Moa Herngren klädd i kritrandiga byxor och blå skjorta. Hon ligger ihopkrupen på den mörkbruna soffan som hon håller ihopkrupen på. Hon rör sig mellan att använda divanen och det lilla vita skrivbordet som har en autentisk shabby-chic look och står vid fönstret. Skrivbordet är ett arvegods som gått i arv från hennes morföräldrar. Ett bord i mörkbrun färg sitter bredvid soffan och pryds av ljusstakar, tekannor och fotografier. Mysigt.
Stämningen är avgörande för upplevelsen. Trots att jag inte är så bra på att hålla rent har det alltid varit en katastrof här. När jag var liten brukade min mormor berätta för mig att röran i mitt rum såg ut som om den hade rörts upp av en elvisp.
Huset på Östermalm där hon tillbringade sin barndom och växte upp. Ribstolar hängde på väggarna och rullskridskor fick användas på parkettgolvet, men fokus låg på barnen och deras kreativa ansträngningar. Medan mamma stannade hemma med Moa och studerade juridik tills hon var 10, hade pappa precis avslutat sin utbildning som barnläkare.
Vi hade en fantastisk tid, men det fanns inte så många leksaker som vi skulle ha velat eftersom våra föräldrar var pacifister, och de blev extremt upprörda när vi snidade skjutvapen och spelade krigsspel.
Moa Herngren Familj
Felix Herngren ,Måns Herngren ,Tomas Westlund ,Max Herngren Derpich Lars Evert Herngren, Noa Månfare Herngren
Under somrarna var det stökig byidyll på semesterorten på Marson i Småland. Syskonen tyckte om att åka pulka på plywoodskivor på branta berg, och Mans och Felix konstruerade enarmade banditer av bananlådor. I väntan på att bokbåten skulle komma en gång i veckan skulle Moa stå på bryggan.
Min farfar var bokhandel på Östermalm och kvällen innan jul fick jag och min syster möjlighet att gå till hans butik och välja en bok att ta med oss hem. Böcker har alltid haft en speciell plats i mina semestertraditioner. Varje kväll under mycket lång tid läste vår mamma högt för oss.
Men så träffade Moa Tomas, en nyligen frånskild man med tre barn, och hon blev kär i honom.Jag längtade efter familjen som jag inte kunde skapa trots mina ansträngningar. Att Max äntligen skulle få den där pappan som både han och jag längtat efter så länge hade jag en hemlig önskan i mammas hjärta, som jag varken skapade för mig själv eller för någon annan, och allra minst för Tomas:
Att Max äntligen skulle få den där pappan som vi hade längtat efter. Jag skulle laga det sönderrivna hålet i hans hjärta och konstruera en ny version av kärnfamiljen som jag hade när jag var barn, en där alla älskar varandra och där alla hade möjlighet att uppleva den typ av gemenskap som jag växte upp upp i.
Det var dock inte riktigt så lätt. Även om Moa och Tomas gick till behandling som ett förebyggande steg, så tog smekmånaden, även känd som “bröllopsåret”, sitt slut och vardagen började ta ut sin rätt på familjelivet, familjelivet började försämras.
Det var nästan som om ett tyst krig pågick i varje skyttegrav, där kombattanterna helt enkelt försökte undvika varandra så mycket de kunde. Förutom när de var tvungna att sitta mitt emot varandra vid bordet för kvällsmat, där spänningen i luften var så tjock att man kunde skära den med en kniv.
Moa har personlig erfarenhet av att vara en del av en bonusfamilj, vilket hon tror var nödvändigt för att hon skulle ha för att kunna skapa både serien och boken. När hon och hans pappa bestämde sig för att gå skilda vägar var hennes son Max ett år gammal.
De hade träffats först i Frankrike, sedan flyttat till Sverige och när Moa var 26 fick de ett barn. Förhållandet var turbulent och tog så småningom slut; kort därefter flyttade han från landet. Max förlorade sin pappa när han var 15 år gammal.
Han hade avlidit oväntat på grund av sin cancer. Vi kom fram till att det bästa sättet att hedra Maxs pappa skulle vara att flyga t
o Argentina. Efter att ha träffat sin familj och visat vår respekt vid begravningen fick vi slutligen beskedet att han hade fått diagnosen bipolär sjukdom. Trots att det här avsnittet av berättelsen med största sannolikhet aldrig kommer att slutföras för Max, kunde jag pussla ihop en hel del av de saknade pusselbitarna medan vi var på vår turné.
Det har varit utmanande att vara ensamstående förälder till min son och samtidigt behålla ett heltidsjobb. Moa och Max var på egen hand under en betydande del av sina liv, vilket resulterade i ett särskilt nära band mellan dem.
Jag hade några relationer som inte varade särskilt länge, men det var inte förrän jag träffade Tomas 2009 som jag vågade ge kärleken en chans till och bestämde mig för att den här gången ville jag ge allt. Vi förlovade oss 2012 och flyttade ihop relativt omgående efter vårt bröllop. Efter det fick jag intrycket att vi, trots att vi båda tidigare varit föräldrar, fortfarande önskade ha en traditionell kärnfamilj. Max var då 13 år gammal och jag vill ge honom en äkta familj.