Astrid Lindgrens Son Lasse |Faktum är att Reinhold Blomberg, som var tidningsutgivare, och Astrid Lindgren, som var författare, hade en oäkta son som hette Lars Lindgren. Vid tiden för hans födelse hölls identiteten på barnets biologiska far konfidentiell på Rigshospitalet, där han förlossades i den danska huvudstaden Köpenhamn.
Under de första tre åren av sitt liv var han fru Stevens fosterson, och under den tiden var han bosatt i Brnshj, som är en förort till Köpenhamn. Mamman tog beslutet att flytta från sin hemstad Vimmerby och pappan, som då genomgick en skilsmässa, stod inför möjligheten att åtalas för äktenskapsbrott.
Detta resulterade i situationen. Men efter händelsen erkändes Lars Lindgren som en unge som hade blivit utlovad till en annan person och fick rätt att ärva sin far. Efter att ha tillbringat några månader i Stockholm och nästan ett år hos sina morföräldrar i Nas utanför Vimmerby, återförenades han äntligen med sin mamma när hans mamma gifte sig med regissören Sture Lindgren (som han fick sitt efternamn av) när han var fem år gammal. Detta kom till när hans mor gifte sig med Sture Lindgren, från vilken han fick sitt efternamn.
Många tror att de olyckliga omständigheterna kring Lars Lindgrens födelse och tidiga barndom bär skulden till den melankoliska tonen i hans mammas arbete såväl som de återkommande teman om föräldralösa pojkar som hittar en fadersgestalt. Enligt vad hon har sagt tidigare, “skulle jag förmodligen ha varit författare på något sätt, men inte en världsberömd författare.”
Efter att Marie Stevens började uppleva hjärtproblem i december 1929 kunde hon inte längre fortsätta ta hand om Lasse som hon hade gjort tidigare. Första veckan 1930 tog han sig till Stockholm efter att ha seglat mot staden.
När Lasse var fem år gifte hans mamma sig med Sture Lindgren, vars efternamn han fick, och de kunde äntligen tillbringa resten av livet tillsammans som en familj. Innan dess hade Lasse bott i drygt ett år på morföräldrarnas gård i Nas som ligger strax utanför Vimmerby. Innan dess hade han tillbringat några månader på Astrid Lindgrens rum i Stockholm.
Lasse började sitt yrkesliv med avsikten att göra karriär inom ingenjören; ändå fick han snart arbete på Tre Lindgren AB, där han skötte bearbetningen av Astrid Lindgrens verk för scen och film. Lars Lindgren gifte sig två gånger, första gången med Inger Wingren och andra gången med Marianne Johansson, som han fick två döttrar med. Inger Wingren gick bort 2015. Marianne Johansson lever fortfarande.
Det faktum att hustrun behövde bevisa att hennes mycket unga konkurrent var gravid gjorde att proceduren tog mycket lång tid. Den unga, utblottade kvinnan ska ha rest 600 kilometer ensam till Köpenhamn för att föda sitt barn där eftersom Köpenhamn enligt tidningen “Dagens Nyheter” var den enda platsen i Nordeuropa där en ensam kvinna kunde föda ett barn utan att dra uppmärksamheten till sig själv.
Barnet fostrades av en dansk familj i tre år, under vilken tid hans biologiska mamma blev sjuk. Hans födelsemor tog honom till Stockholm, staden där hon senare skulle slå sig ner och gifta sig med Sture Lindgren. Sedan, på 1940-talet, började hon föreställa sig en serie livliga, ibland snåriga och ständigt glada barnbokskaraktärer.
Astrid Lindgrens Son Lasse
Lars Lindgren
När hon födde sin son i hemlighet i Köpenhamn när hon var 18 år gammal placerade hon honom hos en fosterfamilj och berättade inte om det för någon förrän 1977. Detta var långt efter att hon hade fått internationellt hyllande för sina barns barn bokkaraktärer som Pippi Långstrump, ungarna från Bullerbü, och Kalle Blomquist. Det var inte förrän efter att hon hade gått bort som orsaken blev uppenbar.
Lindgrens beslut att föda ensam i ett främmande land påverkades mest av att hon genomgick en skilsmässa från sin 30-åriga älskare och chef på lokaltidningen Vimmerby Tidning, Reinhold Blomberg. Denna information avslöjades i nyligen grävda rättshandlingar. Enligt den lag som gällde under den tiden skulle graviditeten ha betraktats som “otukt”, vilket medförde möjligheten till dödsstraff.
Astrid, som då arbetade som praktikant, blev gravid med sin handledare Reinhold Blomberg, som var redaktör för tidningen i Vimmerby. Efter händelsen sprang Astrid till Stockholm för att undvika eventuell förnedring eller konflikt.
Trots att Astrid inte drabbades av traumat att bli “övergiven” av sin partner, var hon ändå ett offer för de hårda förväntningar som samhället ställer på sina medlemmar. Genom att rekommendera henne att adoptera sin son som ett sätt att dölja sin förnedring, utsatte hennes mamma och andra familjemedlemmar henne för den normala samhällsnivån
allt tryck som var rådande under den tidsperioden.Hon kände ytterligare, extremt speciell press på grund av unika faktorer som hennes pojkväns personliga liv och deras åldersskillnad. Han var 30 år äldre än henne och hoppades att hon skulle hålla deras barn dolt tillräckligt länge för att bespara honom förnedring av ett fängelsestraff för “förförelse av en minderårig” eller förnedring av ett straff för “sexuell omoral” för dem båda.
Hon kände ytterligare, extremt speciell press på grund av dessa faktorer. Hennes pojkvän var 30 år äldre än hon. Dödshot framfördes av Blombergs andra hustru, som tidigare hade skilt sig från honom men nu ville hämnas på honom.
