Vicky Von Der Lancken Barn

Vicky Von Der Lancken Barn |1971 markerade början på von der Lanckens yrkeskarriär, under vilken tid hon var aktivt engagerad i Union of Professional Trubadours (YTF). Hon har medverkat i scenuppsättningarna av ett antal pjäser, inklusive Rhapsody in Rock, Hotelliggaren, Svensson, Svensson, Glenn Killing på Grand, Som om ingenting hade hänt, The Husband of Wives, Lorry, The Tent Project,

Caught on the Net, Lies in Hell, Kvarteret Magpie på Rival och Singin’ in the rain, för att nämna några. Sedan 1989 har Vicky von der Lancken fokuserat sina insatser på musikaliska och teaterverk som Sugar – I Hetaste Laget, My Fair Lady, scenuppförandet av Rain Man och La Cage aux Folles, som var Robert Gustafssons 25-årsrevy. Dessutom har hon avslutat produktioner i London och Barcelona, ​​som båda är belägna utanför USA.

Hennes företag, Vicky Nojesproduktion, organiserar och producerar evenemang, turnéer och mindre shower i Sverige och andra länder. Utöver det är hon konstnärlig ledare för Krusenstiernska teatern, som är Kalmars sommarteater.

Hon hedrades med Smile Band Award för 2010 den 2 februari 2011 och kung Carl XVI Gustaf överlämnade det till henne. Von der Lancken debuterade som sommarprogramledare i Sveriges Radio den 8 augusti 2011, i programmet Sommar I P1. Hon var en av personerna som startade den ideella organisationen Min Stora Dag.

Tingsrätten i Stockholm avkunnade sin dom den 6 mars 2003 och fann Vicky von der Lancken skyldig till massivt skattebedrägeri. Genom att använda en blufffaktura kunde hon stjäla 600 000 kr från sitt eget företag. Hennes vittnesmål i tingsrätten visade att syftet var att ge hjälp till en vän som hade ekonomiska svårigheter.

Vicky Von Der Lancken Barn
Johan

Nöjesdrottningen Vicky von der Lancken varvar ner i PalmaTrots att hon är 75 år har teaterchefen Vicky von der Lancken inga planer på att gå i pension. Henne och 2 Entertain krävs enligt avtalet för att fortsätta driva Kinateatern i Stockholm fram till år 2028. Vid det här laget jobbar hon “bara” heltid. Det finns dock en plats som hon kan gå för att varva ner helt, och det är lägenheten i Santa Catalina som har en hänförande utsikt över hela Palma.

Vicky von der Lancken har bott i residenset de senaste 21 åren, under vilken tid det har fått rykte om sig att ha en av de mest hisnande vyerna på Santa Catalina. Det tog henne bara några sekunder att fatta beslutet att köpa den. Hennes följeslagare på ön hade inte höga åsikter om hennes intelligens. Skulle hon verkligen bo i så trånga utrymmen?

Vicky konstaterar, “Men jag hade bestämt mig, och jag har aldrig ångrat det för en sekund”, medan Palmas landsbygd syns i bakgrunden när hon gör en gest med armarna.

Jag önskade mig en stor uteplats så att jag kunde underhålla ett stort antal gäster. Och se hur långt det här området har kommit sedan dess! Det är verkligen ganska skönt nu. Det är en enorm välsignelse att kunna promenera till praktiskt taget alla sina destinationer.

När Vicky först kom till vårt land var hon 18 år gammal. Hon hade tilldelats ett stipendium som skulle ha gett finansiering till hennes utbildning, men hon valde att träffa sin kusin här i landet istället för att använda pengarna till sina studier.

Jag hade den otvetydiga känslan att jag hade kommit till mitt hem. Sedan den dagen har jag gjort det till en punkt att besöka minst en gång om året. Solen, havet och dofterna finns alla i Palma. Enligt min mening erbjuder staden absolut allt.

Efter att ha lärt känna Palma bättre under loppet av några år flyttade hon och maken Ernst så småningom hit. De hade ett hem i kvarteret Gamla stan, på kvarteret som nu är hem för Rialto Living.

Då bodde det inte så många svenskar i det här området. Ernst fick anställning hos Ola Lindkvist, innehavaren av Olas krog, och började arbeta hos honom. Vicky minns att det då ansågs vara ett fruktansvärt tecken för en bar att ha kvinnliga anställda.

När hon jobbade som försäljare för skyltkläder hade hon en tendens att vara lite för rättfram mot kunder om något inte verkade helt rätt på dem.

-Det kom till att vi ställde ut plaggen på hotellen och bjöd in kvinnorna på sherrymottagning och modevisning. Vicky ler och säger: “Jag kände att jag var hjälpsam och ärlig, men ägaren till butiken som lät mig gå för dagen uppskattade inte någon av dessa egenskaper hos mig.”

Innan de gick ut för att äta på kvällen stannade många svenskar av den tiden till på Hotel California i Terreno för en drink först. Efter det skulle de bege sig till en av de lokala restaurangerna. Det fanns en bekväm lounge som bara satt där och gjorde ingenting alls. Vicky var framgångsrik i persuadin

g företagets ägare att låta henne ta över pianobaren under några pass på veckobasis. Det var en fruktbar strävan. Hotellet gjorde en vinst. Vicky behöver till och med hjälp av två andra anställda för att framgångsrikt kunna hantera sin filial.

Det fanns så många återkommande kunder. Jag har fortfarande kontakt med folk från den tiden.

När Vicky är i Palma börjar hon varje morgon med att brygga en kopp kaffe och förbereda en frukost, båda två som hon äter medan hon tittar på nyheterna i sängen. Efter det stoppar hon in lite läsmaterial i sin väska och går med en grupp av sina kompisar på en tur till klipporna. Merparten av tiden är Vicky tyst och läser. Hon slukar böcker som godis. Nästan helt självbiografier. Eftersom hon läser så mycket blir hon ibland måltavla för tillgivna retas från andra människor. Å andra sidan ska vi återkomma till det.