Elisabeth Åsbrink Familj |I sin bok “1947”, som kom ut året därpå 2016, diskuterade hon till viss del sin fars liv. Efter kriget befann han sig i ett tyskt flyktingläger för barn vars föräldrar mördats av nazisterna. Han var en judisk ungrare och han hade överlevt förintelsen. Efter att en betydande tid hade gått besökte han Sverige och träffade äntligen Elisabeths mamma.
Det var i London hon gjorde sin debut. Hennes mor var protestant från Tyskland, och hennes far var en jude från Spanien som emigrerade till Grekland och bosatte sig i Thessaloniki. Elisabeth Asbrink beskriver på skämt sig själv som en “stor europeisk röra”.
Mitt släktträd innehåller flera medlemmar som inte hade något annat val än att lämna sina hemländer bakom sig på grund av ogynnsamma förhållanden. Jag ville anstränga mig för att förstå mina anor, som spänner över betydande delar av historiska händelser i Europa. Och samtidigt deras unika personligheter och de saker de håller för sig själva. Hon säger samtidigt som hon skrattar lite att förträngda minnen och lögner är vad hon använder för att underhålla sig själv.
Hennes liv har djupt påverkats av arvet från hennes familj. Detta görs mycket tydligt, inte minst i förordet till den senaste upplagan av boken med titeln “Order som gjorde Sverige”.
Elisabeth Åsbrink Familj
Däribland maken Joakim och äldre styvsönerna David och Jonas. Nästa roman, med titeln “The Surrender”, är nu färdig och planerad att släppas i augusti.
Där börjar berättelsen med att hon försöker få en bättre förståelse för den nation hon föddes i men har under mycket lång tid haft känslan av att hon inte riktigt tillhörde.
Min mamma och pappa säger båda att jag är född i Strömstad men förlossad på Sahlgrenska. Men enligt lagen om medborgarskap i Ungern vid tiden för min födelse 1965, som är känd som “blodsprincipen”, var jag en ungersk medborgare. Detta var fallet eftersom lagen byggde på föräldrars härkomst. Detta avslöjar något väsentligt om hur Sverige skiljer mellan oss och dem.
Det har varit en avgörande faktor i hela mitt liv. sbrink gav ut sitt första skönlitterära verk för första gången 2009 med boken Smartpunkten: Lars Norén och pjäsen Sju tre och morden I Malexander. Båda dessa verk övervägdes för nominering till Augustpriset i kategorin facklitteratur.
Den förklarar hur Lars Norén arbetade tillsammans med tre andra män som avtjänar livstidsstraff för sina brott, varav två var medlemmar i nazistpartiet. En av nazisterna var deltagare i morden på poliserna Olof Borén och Robert Karlström i Malexander dagen efter, som ägde rum en dag efter den sista föreställningen.
2010 tilldelades hon Jarl Alfredius-stipendiet för att hon “om och om igen kan skildra dagens samhällsfrågor med stor nyfikenhet och lyhördhet.” Programmet Sommar i P1 leddes av sbrink den 13 juli 2010.
2011 släpptes boken med titeln “Och I Wienerwald stad traten kaar” för allmänheten. Boken belönades med första plats i kategorin facklitteratur Augustpriset 2012, Ryszard Kapucinski-priset i Polen och priset som delas ut av Svensk-Danska kulturfonden.
Hon debuterade som dramatiker 2012 med produktionen av RLS, som baserades på själva protokollet från ett möte som Hermann Goring kallade till 1938, samt intervjuer med barnflyktingar från Nazityskland.
sbrink var anställd av SVT under ett antal år, först som reporter, sedan som redaktör, med olika befattningar, bland annat som reportageredaktör på Uppdrag granskning. [2] Hon lämnade SVT hösten 2015.
Året 1947 skildras i boken 1947 som tiden då efterkrigstidens nya värld skapades, och det är också tiden då hennes familjehistoria vävs in i den. Boken har fått hyllningar i flera publikationer i USA, inklusive The New York Times The New Yorker magazine och National Public Radio . Dessutom har boken hyllats i många andra länder, inklusive England Australien Frankrike , Italien Tyskland Spanien, Polen och de nordiska länderna. Ett tjugotal olika språk har bearbetats från 1947.
Förutom att den fick ett erkännande av Kungliga Vetenskapsakademien i och med tilldelningen av 2017 års Lettersted Författarpris, kom boken även i fråga för Augustpriset i kategorin facklitteratur.
Sally, Elisabeth’sbrinks mamma, är produkten av ett mysterium precis som hennes dotter. Eftersom Vidals kultur ogillade deras förhållande, gömde han det för sin familj och fortsatte att dölja det faktum att han träffade Rita. Under sin efterforskning för boken kom Elizabeth sbrink över sina farföräldrars vigselbevis i ett arkiv. Hon hade intrycket att handlingen innehöll ett felaktigt datum. Efter att ha tillbringat en livstid tillsammans innan hon gifte sig, firade Rita sin 50-årsdag som gift kvinna.
I själva verket hade hon aldrig varit gift, och som ett resultat hade hon inget rättsligt skydd. Dessutom hade barnen lämnats oskyddade, dvs
särskilt med tanke på klassstrukturen i Storbritannien. Det måste ha varit en mycket betydande mörkläggning.
Hon ville hylla sin mormor, som hon kallade “denna spinkiga moster”, som bodde i London. Porträttet var modellerat efter den litterära klassikern “Mrs Dalloway”, skriven av Virginia Woolf, men det presenterade en kvinna från en lägre medelklassposition som motiv.
Att skriva om sin mamma var ännu mer smärtsamt för Elisabeth sbrink eftersom hennes primära ansvar när hon var yngre var att hindra hennes mamma från att ta sitt liv. Det medberoendet skrev hon om i vuxen ålder, i en krönika som publicerades i Dagens Nyheter. I krönikan nämnde hon sin situation när hon var barn, men hon skrev om den så att den verkade handla om ett barn som lever i nuet.
