Inger Edelfeldt Familj

Inger Edelfeldt Familj Inger Edelfeldt är författare till ett tjugotal verk, inklusive romaner, publikationer för barn och unga vuxna, novellsamlingar, diktsamlingar och seriealbum. Hon debuterade litterärt med romanen Duktig pojke som senare gjordes om till en ungdomsroman och är erkänd som en av de tidigaste kommande romaner som har skrivits i Sverige.

Huvudpersonen i den första berättelsen är en pojke som heter Jim som hanterar sina känslor av isolering genom att utmärka sig akademiskt. Teman identitet och olika försök till emancipation står ofta i centrum i Inger Edelfeldts författarskap för unga vuxna

Hon lärde sig att bli en ritare på egen hand och listar Leonardo da Vinci, Arthur Rackham och Maurice Sendak som sina främsta inspirationskällor. Sedan 1976 har hon varit serietecknare i branschen. Hennes akvarellteckningar ingick i Tolkien-kalendern som producerades 1985 för både USA och England.

Edelfeldt debuterade 1977 med romanen Duktig pojkeHuvudpersonen i boken är en ung man vid namn Jim som kämpar med social isolering men till slut finner framgång i skolan. Senare skrevs boken om för att vara inriktad på ungdomar, och nu anses den vara ett av de tidigaste exemplen på en berättelse som utspelar sig i Sverige.

Sedan den tiden har hon skrivit mer än trettio publikationer, av vilka majoriteten är skönlitterära verk som romaner, novellsamlingar, poesiböcker, serietidningar och böcker riktade till barn och unga vuxna. Edelfeldts romaner för unga vuxna fokuserar ofta på teman som att försöka hitta sin identitet eller att få självständighet.

Ett annat återkommande ämne är dualiteten i det mänskliga tillståndet, inklusive konceptet med en spegelbild och skuggsidan av ett lyckligt liv. [6] Hon kan skriva i en mängd olika genrer, inklusive satir, fabel och drama, och hennes arbete har hyllats för att vara lättläst och humoristiskt på ett unikt sätt.

Ungvuxenromanen Juliane och jag av Inger Edelfeldt fungerade som inspiration för den svenska tv-serien Nattens barn, som debuterade 1995. Föreställningen regisserades av Lisa Ohlin.

1995 förärades hon Nils Holgersson-plaketten och 1999 beviljades hon Frodingstipendiet.Hon har haft för avsikt att skriva om detta ämne de senaste tio åren, men det var inte förrän nyligen som hon upptäckte formen att använda. När det gäller att beskriva de otaliga sätten på vilka individer kan närma sig kärlek och lust, visade sig noveller vara ett effektivt medium. Det skulle vara idealiskt om de två kunde integreras till en.

Inger Edelfeldt Familj
Inger Edelfeldt föddes i Stockholm och växte upp i Hässelby. Hennes pappa arbetade som ingenjör och hennes mamma var hemmafru

Tyvärr finns det inget alternativ tillgängligt för dig att välja. Om du kunde säga något som “Idag har vi passion, imorgon lite lugnare kärlek till livet,” det skulle vara till stor hjälp.

Inger Edelfeldt menar att det finns alldeles för många klichéer om kärlek som fungerar som vägspärrar för dess framfart. Hon tror starkt på klichén att ens make kan påverka hur de känner för sig själva.

Det är vad kärlek handlar om, ändå kan det vara svårt att förstå vad du menar när du säger det.

Hon tror starkt på det gamla ordspråket att man inte kan ge eller acceptera kärlek förrän man först har lärt sig att älska sig själv. Hon tror att detta är sant.

Hennes personliga erfarenhet garanterar detta påstående. Inger har nyligen blivit kär, och hon är förvånad över att hon trivs så underbart med sin nya partner. Redan vid fyrtioårsåldern är det möjligt att uppleva pirret av att bli förälskad.

Det sätt på vilket livet öppnar sig för mig strider mot de stereotyper som är vanliga om kvinnor efter 40 års ålder.

Inger har genomgått psykoterapi och deltagit i friklasser för att befria sig från en självbild som lett till att hon ofta hamnat i olämpliga sammanhang och omständigheter. Enligt vad hon säger kan hon först nu uppleva en inre kärna av kärlek till sig själv.

Att ha friheten att anta ett annat perspektiv på livet är en av mina favoritkänslor. Jag är medveten om dess effektivitet.

När jag frågar henne om hon tror att terapin kommer att visa sig ha varit till hjälp nu när hon är kär, skrattar hon åt min fråga. Hon understryker att det inte är så okomplicerat som det kan verka.

Tidigare har Inger Edelfeldt diskuterat kvinnors känslor av missnöje med sin egen kropp i sitt författarskap. På frågan om det är möjligt att känna att du är för ful för kärlek, svarade hon att hon tycker att det är hemskt om någon känner så, men mer än något annat är det sorgligt eftersom det hindrar dig från att bryta känslan av att du inte är det. tillräckligt bra.

Skrattande förklarar hon att det inte finns något som heter att vara för fet för fan. Det är fallet.

Möjligheten att Inger skaffa barn finns nu när hon är 45 år, men hon har aldrig känt en stark önskan att göra det på grund av sin biologi.Det är för sent att vända tillbaka nu. Under alla mina år har den omständigheten aldrig uppstått. Jag har inte funderat så mycket på möjligheten att adoptera ett barn.