Mai Zetterling Död

Mai Zetterling Död

Mai Zetterling Död |Zetterlings karriär inom underhållningsbranschen sträckte sig över sex decennier, från 1940-talet till 1990-talet, och inkluderade framträdanden i både film- och tv-produktioner. Hennes debutframträdande var i den omtvistade karaktären av en torterad shopgirl i filmen Torment från 1944, som skrevs av Ingmar Bergman.

Filmen släpptes 1944. Kort efter det flyttade hon till England, där hon fick ett omedelbart genombrott med sin roll som Frieda i Basil Deardens Frieda där hon spelade mot David Farrar.

Efter en kort vistelse i Sverige, under vilken hon återigen samarbetade med Ingmar Bergman i hans film Music in Darkness (1948), flyttade hon tillbaka till Storbritannien och fortsatte med att spela i ett antal filmer som producerades där.

Hon kastades mot ledande män som Tyrone Power, Dirk Bogarde, Richard Widmark, Laurence Harvey, Peter Sellers, Herbert Lom, Richard Attenborough, Keenan Wynn, Stanley Baker och Dennis Price.

Quartet en film baserad på några av novellerna skrivna av W. Somerset Maugham, The Romantic Age regisserad av Edmond T. Gréville, Only Two Can Play med Peter Sellers i huvudrollen och regisserad av Sidney Gilliat och The Witche , en anpassning av Roald Dahls bok regisserad av Nicolas Roeg är några av de mest anmärkningsvärda filmer hon har medverkat i som skådespelerska.

Hon var aktiv i brittisk tv under hela 1950- och 1960-talen, under vilken tid hon skaffade sig ett rykte om att vara en sexsymbol i dramatiska och spänningsfyllda roller. Hon var dock lika framgångsrik i komiska roller.

Mai Zetterling Död

I början av 1960-talet började hon regissera filmer samt författa romaner och facklitteratur. Hon debuterade i filmbranschen med en serie politiska dokumentärer och en kortfilm vid namn “The War Game”, som nominerades till ett BAFTA-pris och vann ett Silverlejon i Venedig. Hennes debutfilm, “Loving Couples” som var anpassad efter Agnes von Krusenstjernas verk, fick inte visas på filmfestivalen i Cannes på grund av filmens grafiska sexuella innehåll och dess nakenskildring.

Efter en tid hade Kenneth Tynan från The Observer hänvisat till det som “en av de mest djärva debuterna sedan Citizen Kane.” Det var inte den enda filmen hon regisserade som kritiserades för att vara för sexuellt explicit för att anses vara mainstream.

När kritiker som utvärderade Mai Zetterlings första långfilm hävdade att “Mai Zetterling regisserar som en hane”[3] bestämde hon sig för att utforska feministiska teman tydligare i sitt arbete. [Säg det med mig:] “Mai Zetterling regisserar som en man.”

Filmen The Girls, som producerades i Sverige och innehöll en all-star cast som inkluderade Bibi och Harriet Andersson, utforskade ämnet kvinnors frigörelse (eller bristen på sådan) i ett samhälle som kontrolleras av män. Detta åstadkoms genom att filmens huvudpersoner jämförde sina liv med karaktärerna i pjäsen Lysistrata, och upptäckte att saker och ting inte har utvecklats särskilt mycket för kvinnor sedan urminnes tider.

Hon framträdde som historieberättare i BBCs barnprogram Jackanory 1966, och hon berättade Tove Janssons The Finn Family Mumintroll under loppet av fem avsnitt.

Efter att Mai Zetterling gick bort skänkte hennes son en donation till Filminstitutets arkiv, som inkluderade en del av hans mors arbete. Men vid denna tidpunkt finns det planer på att avsevärt öka storleken på samlingen. Hennes studie var fylld med arbetsböcker, tidskrifter, opublicerade barnböcker, bilder från filminspelningar, arbetsböcker och anteckningar från fans.

Boken “Rapport från en hink” av Maja Ekelof fungerade som drivkraften för tv-serien “Kvinnorna som städade jordklotet”, som handlar om en världsomspännande världsstädare som arbetar i Europa.

Amorosa, en biografi om Agnes von Krusenstjerna, var hennes senaste inslag.

Hennes självbiografi “Unmade”, som handlade om hennes upplevelser av att växa upp i Hollywood och vara mamma, publicerades i början av 1980-talet.

Filmvetaren Mariah Larsson, som skrivit sin doktorsavhandling med titeln “The Shine That Deceived” om Mai Zetterlings filmer från sextiotalet, finns med i Katarina Wikars rapport. Med i reportaget finns även filmproducenten Lisbeth Gabrielsson, skådespelerskan Inga Landgré, Marianne Persson, universitetslektor på STDH, och författaren Anneli Jordahl.

Mai Zetterling Död

Mai Zetterling Död