Johanna Frändén Pojkvän

Johanna Frändén Pojkvän |Johanna Frandén har en kandidatexamen från Göteborgs universitet med inriktning sociologi och är även utbildad vid Journalisthögskolan i Göteborg. Frandén flyttade till Stockholm i februari året efter att hon tagit kontakt med Simon Bank, redaktör för Sportbladet, under Bokmässan 2005.

Det gjorde att Frandén började jobba på Sportbladets redaktion i februari året därpå. Efter detta fick jag säsongsarbete under hela sommaren och fick ytterligare ansvar. Under sommaren 2006 fick hon ett uppdrag att utföra i Frankrike som krävde att hon undersökte efterdyningarna av fotbolls-VM

Senare krävdes Johanna Frandén att ägna en betydande del av sin uppmärksamhet åt bevakningen av Zlatan Ibrahimovic för tidningen. 2009 gav den svenska tidningen Sportbladet Frandén i uppdrag att flytta till Barcelona, ​​där Ibrahimovi precis började sin karriär med FC Barcelona.

Även efter att Ibrahimovi flyttat till AC Milan, fortsatte hon att arbeta i Barcelona som administrativ assistent. Frandén, å andra sidan, flyttade till Paris 2013, när hon började bevaka Ibrahimovi för Ligue 1-publikationen.

Under tiden har Johanna Frandén fått studiouppdrag av Sveriges Television vid de huvudturneringar som har ägt rum mellan 2010 och 2018.Detta har innefattat VM 2010, 2014 och 2018, samt EM 2012 Hon kom till allmänhetens kännedom först 2012 när hon anlände till SVT:s EM-studio med håret flätat till en krans i stil med Julia Tymosjenko (då i fängelse).

Johanna Frändén Pojkvän
Johanna Frändén Pojkvän

Trots detta deltog hon inte i EM-arbetet 2021 eftersom hon bestämde att det skulle vara mer fördelaktigt för henne att koncentrera sig på sitt skrivande istället. Johanna Frandén har kallat Paris stad för sitt hem i nära tio år nu.

Johanna Frändén Pojkvän
mer information uppdaterar snart om

Det ett år som studerat franska vid Göteborgs universitet visade sig vara en utmärkt grund för en framtida karriär som journalist med hela den europeiska kontinenten som arbetsområde. Hon kunde framgångsrikt integreras i det franska samhället på grund av den kunskap om fransk litteratur och kultur som hon fick genom klasserna.

Det är omöjligt att få en fördel gentemot någon som har läst alla klassikerna. De blir så imponerade när man kommer som svensk och har läst Balzac och Hugo, även om det är möjligt att det inte är något som de anar att man redan har gjort.

Efter att ha avslutat sina studier under två terminer steg Johanna Frandén på tåget till Lyon, där hon fick anställning på en lokal bar. Hon beskriver upplevelsen som “något av en reality check”, eftersom kunderna på andra sidan disken var mindre intresserade av klassisk litteratur.

Jag var bekant med Balzacs arbete, men jag kunde inte svara på frågor som “betalar du med kredit eller kontant?” eller “häll en pint.” Att vara litterär men inte vara särskilt skicklig på vardagsfranska var lite ansträngande. När det är dags att prata om konkreta affärer blir saker plötsligt lite mer komplicerade.

De säljer inte mindre än tio eller femton kilo, beroende på grönsak, och med tanke på att mitt hem bara har två personer så har vi inget direkt behov av att bunkra. Men vi har lite plats i källaren, och tror du inte att jag vill bo på den franska landsbygden?

Uppenbarligen skulle den idealiska världen för mig vara en där livsmedelsaffärer från Normandie kunde ta sina varor direkt till sina kunder genom att knacka på deras dörr i förorterna. Höger.

Därför hör jag mig själv lägga en beställning på tio kilo morötter och femton kilo gul lök; Jag tror att vi kommer att kunna konsumera allt det där innan det blir dåligt. Den äldre mannen sträcker sig in i sin lastbil och tar fram en lastpall full med morötter samt ett nät fullt med lök innan han anger priset.

Här, jag tittar inuti. Det verkar vara förvånansvärt dyrt. Den konversations- och jordnära miljön hjälper mig dock att slappna av. Det är möjligt att mitt tänkande är felaktigt; Jag kan blanda ihop kronor med euro i huvudet. Morötterna har faktiskt en grov konsistens, och kvittot som jag får är handskrivet.

Vi tar farväl av varandra och önskar varandra en trevlig eftermiddag. På nyårsdagen, kanske 2007, vaknade jag av att jag hittade ett meddelande på min mobiltelefon om att jag hade pratat med en känd svensk sportchef kvällen innan. Jag kom inte ihåg något av samtalet, men ångesten dagen efter var minnesvärd.