Agneta Klingspor Sjuk

Agneta Klingspor Sjuk |Klingspor gjorde sin litterära debut 1977 med utgivningen av dagboksromanen Inte skara bara rispa, som innehöll ohämmat och ofiltrerat material. Boken, som skrevs som svar på Anas Nins journaler, möttes av hård kritik men fortsatte att bli en bästsäljare

En uppföljningsvolym till originalromanen gavs ut under titeln Nyckelroman: 1977–1992 år 1994. Det här var en berättelse om en kvinna som bodde på Södermalm i Stockholm när hon precis skulle gå in i medelåldern.

Under decennierna av 1980-talet publicerades två diktsamlingar med titeln Oaja’s Dance and Lavender Song. Meat Prints, publicerad 1990, var hennes första försök att skriva i novellstil.

Den självbiografiska figuren gör ytterligare ett framträdande i 1999 års Utveckling, även om fokus denna gång ligger på kopplingen mellan sonen och hans far.

Boken “If it’s going to hell, I’m still born from 2006” fick beröm från recensenter för sin skildring av samhällets missanpassade och samtidigt skräck över att bli en av dessa.

Två år senare kom hon tillbaka till samma plats med Pressa lapparna, där diskussionsämnet var kärlek som är passionerad men ändå skadlig. Hon diskuterade utmaningarna med att kunna komma bort från en missbrukande partner i sin nyare bok.

Författaren Klingspors slutverk, inklusive flera av hans böcker, präglas av oro för ålder och sjukdom. Detta inkluderar romanen som publicerades 2010 med titeln Closed Due to Health Reasons, som handlar om en kvinnas liv efter att hon blivit frisk från en allvarlig sjukdom.

Detta utökades i Klingspors sista bok, med titeln If it Goes to Hell, I Will Still Die, som publicerades 2016. I den här boken skildrade hon de många aspekterna av åldrandet med trög och dramatisk sarkasm.

Klingspors arbete visar att han ser världen ur sig själv hela tiden. Hon var antingen den något äldre kvinnan (som på gott och ont inte längre påverkades av den maskulina blicken), en kulturarbetare med inkonsekvent lön, en invandrarinstruktör eller en medborgare.

Agneta Klingspor gjorde sin litterära debut 1977 med dagboksromanen “Hacka inte bara ris”, som väckte en betydande mängd kontroverser på grund av författarens skildring av sexualitet.

Jag var också influerad av författare som Suzanne Brgger och Erica Jong, som nästan uteslutande skrev självbiografiskt och bidrog till den feministiska rörelsens framväxt under denna tid.

Sedan insåg jag, wow, nu gör jag det faktiskt! Det kan kännas i atmosfären. Enligt vad hon hävdade i en intervju med DN gick förlaget med på att ge ut boken praktiskt taget snabbt.

Majoriteten av Agneta Klingspors författarskap var baserade på hennes eget liv och hennes senaste bok, som kom ut 2016, hade titeln “Om det går åt helvete kommer jag ändå att dö”. I den här boken diskuterade hon livet efter att hon fick diagnosen bröstcancer och genomgick behandling för det.

I extremt komplexa litteraturverk skriker ett jag och ett ‘fru M’ omväxlande om livets orättvisa. Dessa orättvisor kan vara allt från förlusten av en uppsättning bröst som sticker rakt ut utan behåar till krigets fasor som tär på människoliv. Therese Eriksson hävdar i sin recension av boken som publicerades i Expressen att “humor och glömska” är de namn som ges till vapnen i texten som Agneta Klingspor skrivit.

Agneta Klingspor Sjuk

Agneta Klingspor Sjuk