Börje Ahlstedt Ung Nils Borje Ahlstedt är en välkänd svensk skådespelare och regissör. Han föddes den 21 februari 1939 i Hedvig Eleonora församling i Stockholms stad. Skådespelaren Klas Ahlstedt har mannen omtalad som sin pappa.
Borje Ahlstedt utbildades vid Dramatens Elevskola mellan åren 1962 och 1965. Han föddes i en familj som tillhörde arbetarklassen. Han har varit anställd på Kungliga Dramatiska Teatern ända sedan den tiden. Tillsammans med Lena Nyman fick han sitt första stora genombrott i filmerna Jag är nyfiken – gul och Jag är nyfiken – blå, båda i regi av Vilgot Sjoman
Han är nog mest känd för allmänheten för sina roller som rånarhövdingen Mattis i Tage Danielssons filmatisering av Astrid Lindgrens bok Ronja Rovardotter och den pruttande farbrorn Carl i Ingmar Bergmans film Fanny och Alexander. Båda dessa roller utfördes 1984. I Bergmans sista film, Saraband, som släpptes 2003, spelade han rollen som Henrik, Karins alltför ambitiösa pappa.
Dessutom har Ahlstedt synts i en mängd tv-produktioner, bland annat rollerna som Tojan i tv-serien Broderna Malm den matlagningsintresserade artisten Karl-Henrik i Losa konferendir , den före detta expediten Larzon i Chefens fru Ingeborg , och rollen som Norton, tidigare fäbodförare, i den långa serien Tre Kronor . I januari 2006 ingick Borje Ahlstedt i porträttserien Stjarnorna p slottet, som visas på Sveriges Television. Som ett resultat fick hon mycket uppmärksamhet.
Börje började sin skådespelarkarriär bara några år senare, närmare bestämt 1962, när han skrev in sig på Dramatens Elevskola. Han blev en av de mest framstående artisterna i Sverige.
Han är nog mest känd för allmänheten för sina roller som den pruttande farbror Carl i Ingmar Bergmans film Fanny och Alexander från 1982, som rånarhövdingen Mattis i Tage Danielssons filmatisering av Astrid Lindgrens bok Ronja Rovardotter från 1984, eller i Vilgot Sjomans film “Jag är nyfiken – gul” mot Lena Nyman från 1967. Alla dessa tre filmer regisserades av Tage Danielsson.
Men utöver det har han varit med i ett 20-tal teateruppsättningar, regisserat pjäser för både Dramaten och Folkan och fått en hel del utmärkelser. Han fick bland annat utmärkelsen Vilhelm Mobergs stipendium från Teaterförbundet samt Gunn Willgren-stipendiet helt nyligen.
Boken fortsätter sedan sina angrepp på andra människor, som kollegorna Orjan Ramberg, Johan Rabaeus, Solveig Ternström, Sven-Bertil Taube och Thommy Berggren.
Börje Ahlstedt Ung
Anklagelsen mot Johan Rabaeus är att han beter sig mobbande, medan anklagelsen mot Sven-Bertil Taube är att han har en långmodig “hämndlystnad” mot sig.
Hans känslor är bortom mitt förstånd. Jag är mållös och saknar ord. Det är inte min oro; snarare är det hans. Sven-Bertil Taube hävdar att han är obekant med individen.
En massa nonsens är alltid just det: skitsnack. Enligt Thommy Berggren är det mycket uppenbart att ingen av oss andra någonsin kommer att kunna nå den nivå av känslighet, ödmjukhet och osjälviskhet som Borje Ahlstedt besitter.
Det här är inget jag tar på allvar alls. Johan Rabaeus hävdar att Börje bara visar att han är arg.
Birgitta å sin sida kom från Djursholm och var dotter till en direktör. Hon skulle vidare utbilda sig till tandsköterska.
I en intervju med Expressen diskuterar paret hur det tidigt i sin relation blev tydligt att de kom från marginellt distinkta kulturell bakgrund.
Redan då hade jag en djup uppskattning för det skrivna ordet, och jag minns att jag en gång bad Birgittas föräldrar att dämpa ljuset i Djursholmsvilla så att jag kunde framföra en dikt i becksvart. Efter att de hade antänt elden på nytt meddelade Birgittas pappa ett kort meddelande att han lämnade huset med hunden.
Men vår kärlek var stark nog att övervinna alla dessa klyftor, och Birgittas föräldrar kunde se vad som verkligen var viktigt, nämligen att Birgitta mådde bra, minns Börje. Borje Ahlstedt berättar i sin självbiografi “Från min loge p Dramaten” hur arbetet efter hans betydande prestation började ta allt större del av hans tid medan han var vaken. På grund av detta fick Birgitta och hennes familj mindre och mindre tid att umgås tillsammans.
Börje hade en hektisk karriär inom film och teater, därför var han ofta frånvarande. Det var ofta ganska svårt att vara ensam med ansvar för barn och hushållssysslor och jag jobbade deltid för att klara mig, men det löste sig. Jag kunde försörja min familj.
